God medicinsk praxis-rekommendation på finska Muistisairaudet

Flera olika demenssjukdomar

Alzheimers sjukdom är en långsamt och stadigt fortskridande hjärnsjukdom som orsakas av skador på vissa hjärnområden. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen, cirka 70 procent av demensfallen.

Andra framskridande demenssjukdomar är

  • demens i samband med cerebrovaskulär sjukdom (störning i hjärnans blodcirkulation), 15–20 procent
  • lewykroppsdemens, 10–15 procent
  • demens vid Parkinsons sjukdom, 3–4 procent och
  • frontotemporallobsdegeneration, som är den näst vanligaste progressiva demenssjukdomen bland personer i arbetsför ålder. Särskilt hos äldre ses ofta fynd som är förenliga med flera sjukdomar.

Framskridande demenssjukdom brukar delas in i mild, måttlig och svår.

Demens är ett syndrom som orsakas av vilken som helst långt framskriden demenssjukdom, där minnet och de intellektuella funktionerna har försämrats på olika sätt. Av personer i åldern 85–89 år har 22 procent minnesstörning på demensnivå, och av de som är 90 år eller äldre upp till 41 procent.

Hälsosamma levnadsvanor är det bästa sättet att ta hand om också minnet

Uppkomsten av demenssjukdomar kan sannolikt förhindras – eller åtminstone kan debuten skjutas upp till en senare ålder – genom att påverka kända riskfaktorer för demenssjukdom, såsom högt blodtryck, högt kolesterol och andra blodfetter, diabetes, rökning, stor alkoholkonsumtion, övervikt i medelåldern och för lite motion.

Upptäckta riskfaktorer bör åtgärdas i tid – från barnrådgivningen till skol-, primär- och företagshälsovården – med förändringar i levnadsvanorna och vid behov med läkemedelsbehandling.

När minnet sviker krävs undersökningar

Orsaken till patientens minnesrelaterade symtom bör alltid klarläggas.

Grundläggande utredningar omfattar läkarintervjuer både med patienten och med närstående, bedömningar av minnessymtom och läkarundersökningar där olika minnesformulär och tester kan användas (exempelvis CERAD, MMSE), laboratorieprov och bildundersökning av hjärnan, främst magnetkameraundersökning.

Utöver de grundläggande undersökningarna kan det behövas specialkompetens (neurolog, neurokirurg, geriater, psykogeriater, talterapeut eller psykiater) samt ytterligare undersökningar.

Personer i arbetsför ålder med minnesrelaterade symtom remitteras för neurologisk utredning.

Läkemedelsbehandling vid demenssjukdomar

När en framskridande demenssjukdom har diagnostiserats bör man alltid överväga läkemedelsbehandling och diskutera saken med patienten själv och hens närstående.

Som läkemedel vid demenssjukdom används så kallade kolinesterashämmare (donepezil, galantamin, rivastigmin) eller memantin.

Vid frontotemporallobsdegeneration finns det inte evidens för nyttan av dessa läkemedel och de bör inte användas, men annan medicinering enligt symtombilden kan övervägas.

För många patienter gör läkemedelsbehandlingen att tillståndet stabiliseras, att symtomen framskrider långsammare, att funktionsförmågan och det dagliga livet förbättras och att de neuropsykiatriska symtomen (beteendesymtomen) lindras.

Liksom andra läkemedel kan också demensläkemedel ha biverkningar. Dessutom kan det finnas kontraindikationer – till exempel vissa sjukdomar eller läkemedel som används för att behandla dem – som gör att en del demensläkemedel inte kan användas. Sådana skäl anges på finska i tabellen Kontraindikationer för läkemedel mot demenssjukdomar i God medicinsk praxis-rekommendationen.

Mer information om ämnet finns också på finska i artiklarna Användning av läkemedel mot demenssjukdom Muistisairauslääkkeiden käyttö och Biverkningar av läkemedel mot demenssjukdom och att beakta vid användningen Muistisairauslääkkeiden haitat ja käytössä huomioitavaa.

Läkemedelssvaret (hur läkemedlet hjälper mot symtomen) och hur länge det räcker är individuellt och olika beroende på hur allvarlig demenssjukdomen redan är när behandlingen inleds.

Efter insatt demensmedicinering kontrolleras om 2–3 månader att medlet tolereras väl och att dosen är lämplig, och efter 6 månader utvärderas effekten. Om läkemedlet inte verkar vara användbart eller om det tolereras dåligt byts det till ett annat.

Helhetssituationen bedöms därefter med 6–12 månaders intervall och oftare om problem uppkommer.

För att genomföra läkemedelsbehandlingen är det viktigt med regelbunden uppföljning hos en minneskoordinator eller minnesskötare.

Läkemedelsbehandling av neuropsykiatriska symtom

Neuropsykiatriska symtom (beteendesymtom) förekommer i något stadium hos 90 procent av personer med demenssjukdom. Läkemedelsfria behandlingsmetoder (exempelvis motion, stöd och handledning av anhöriga, musikterapi, gruppaktiviteter) är det primära, men ibland kan läkemedelsbehandling också behövas för att behandla de svåraste symtomen, såsom depression, rastlöshet, ångest, hallucinationer, vanföreställningar.

Kan kosttillskott vara till nytta?

Att undvika och korrigera vitaminbrister är befogat, men mot bakgrund av vad man nu vet är det inte möjligt att ge en rekommendation om detta.

En klinisk näringsprodukt speciellt utformad för behandling av Alzheimers sjukdom kan ha effekt på sjukdomens fortskridande vid tidig demenssjukdom av Alzheimertyp, om patienten inte använder ett demensläkemedel.

Rätta tjänster på rätt plats och i rätt tid

Vården av en demenspatient ska ordnas i form av nära tjänster, så att utgångspunkten är patientens behov. Man bör också lyssna till patienternas och de anhörigas syn på behandlingen av demenssjukdomen. Det finns en separat artikel på finska i ämnet, där man i samarbete med Minnesförbundet för första gången 2022 har samlat in Patienternas och anhörigas synpunkter på behandling av demenssjukdom Potilaiden ja omaisten näkemyksiä muistisairauden hoidosta inom projektet Potilaat mukaan (Ta med patienterna).

Ur demenspatientens egen och de anhörigas synvinkel är det väsentligt att olika tjänster för att stödja förmågan att klara sig ordnas smidigt i takt med att sjukdomen fortskrider: patienten får rätt service på rätt plats och vid rätt tidpunkt såväl hemma som i dygnetruntvård.

Minnesklinik och minnesteam

På många håll är utredningar och behandlingsuppföljning koncentrerad till vårdställen specialiserade på demenssjukdomar, till exempel regionala minnespolikliniker.

Den regionala minnespolikliniken är för patienten och hens anhöriga den instans de kan kontakta, som har särskild kompetens inom vården av demenspatienter. För personer i arbetsför ålder är motsvarande ställe minnespolikliniken inom neurologin.

Kring demenspatienten bildas ett minnesteam. Förutom läkaren finns en minnessamordnare, som handhar behandlingshelheten för den dementa och stöttar den drabbade och hens närstående med problem i vardagen. Minnesskötaren är förtrogen med behandlingen av framskridande demenssjukdomar.

En minnessamordnare eller minnesskötare fungerar som läkares partner vid identifiering, diagnos och behandling av demenssjukdomar. Utöver dessa kan till minnesteamet också höra andra yrkespersoner inom vården och socialarbetet.

En kort video om minnessamordnarens roll Muistikoordinaattorin rooli (video) finns i samband med rekommendationen (längd 3:54 minuter).

Individuell plan för behandling, rehabilitering och service

En individuell behandlings-, rehabiliterings- och serviceplan upprättas för demenspatienten, och den ses över regelbundet med 6–12 månaders intervall i takt med att sjukdomen framskrider.

Patientens möjligheter att fortsättningsvis bo hemma kan stödjas på många olika sätt:

  • rehabiliterande åtgärder som stödjer funktionsförmåga och självständighet (kurser för nyinsjuknade och habilitering, terapier, olika hjälpmedel, hemrenoveringar, minnesklubbar, dagaktiviteter, kamratgrupper)
  • adekvat medicinsk behandling (läkemedelsbehandling, upptäckt och eliminering av faktorer som förvärrar tillståndet, behandling och rehabilitering av andra sjukdomar, god munhälsa)
  • stödåtgärder och stödtjänster i rätt tid samt lösningar som ökar tryggheten (kommunala och privata stödtjänster, färdtjänst, larmhjälpmedel, trygghetsutrustning hemma, bedömning av körförmågan)
  • ekonomiska stödåtgärder och säkerställande av förmåner (läkemedelsersättningar, vårdstöd, stöd för närståendevård)
  • stöd för närståendevårdare och patienternas familjer (kamratstöd, lediga dagar).

Att göra ett livstestamente (vårdvilja) i tillräckligt god tid –medan sjukdomen ännu är lindrig – säkerställer att patientens egna värderingar beaktas vid vården och att eventuella vårdbeslut baserar sig på patientens egen vilja. Formulär för livstestamente finns på både Minnesförbundets och THL:s webbplatser, men det kan också göras i fri form.

Det lönar sig att göra upp fullmakter, intressebevakningsfullmakt och testamente så länge den dementa ännu har rättshandlingsförmåga. Detta säkerställer att patientens ekonomiska angelägenheter sköts i enlighet med hens intresse.

Vården av en person med demens i slutskedet sker oftast som dygnetruntvård, även om närståendevården i hemmet kan ha pågått redan flera år dessförinnan.

Att vara närståendevårdade är oftast hårt arbete. Att en person med demens övergår till dygnetruntvård är för de närstående en tid av långsamt avstående, vilket inte alltid är lätt. Stöd behövs också i detta skede.

Demenssjukdomar i siffror

Mer än 150 000 personer i Finland har en diagnostiserad demenssjukdom. Det finns cirka 7 000–10 000 personer med demens i arbetsför ålder. Omkring 23 000 personer diagnostiseras med demenssjukdom i Finland varje år.

Det uppskattas att det finns 200 000 personer i Finland med lindrigt nedsatt kognitiv förmåga.

En betydande del av demenssjukdomarna blir fortfarande odiagnostiserade.

Kamratstöd

Minnesförbundet arbetar som en folkhälso-, patient- och intressebevakningsorganisation för personer med demens och deras närstående.

Förbundets syfte är att främja de allmänna förutsättningarna för denna målgrupps livskvalitet och välbefinnande.

Tilläggsinformation och anvisningar för patienten och hens närstående

I samband med God medicinsk praxis-rekommendationen finns på finska följande anvisningar för demenspatienter och deras närstående:

Terveyskirjasto (på finska):

  • Minnesstörningar och demens
  • Alzheimers sjukdom
  • Vaskulär kognitiv funktionsnedsättning
  • Lewykroppssjukdom
  • Att stödja en person med demens – anvisningar för närstående

Hälsobyns Hjärnhus (på finska):

  • Demenssjukdomar

Minnesförbundet (på finska):

  • Demenssjukdomar

Liikehäiriösairauksien liitto (förbundet för sjukdomar med rörelsestörning), på finska:

  • Lewykroppssjukdom och
  • Frontotemporaldegernation

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Muistisairaudet av redaktör Kirsi Tarnanen som stödjer patienternas delaktighet.

Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, professor, docenten i neurologi, specialistläkaren Juha Rinne från ÅUCS och Åbo universitet, sammanställande författaren, specialistläkaren i allmän medicin Ari Rosenvall från Helsingfors och redaktören för God medicinsk praxis, docenten i biologisk psykiatri, specialistläkaren i klinisk neurofysiologi och psykiatri Arja Tuunainen från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.