God medicinsk praxis-rekommendation på finska Diabeettinen retinopatia

Olika typer av retinopati

Bakgrundsretinopati

Näthinnesjukdom i ögonen utan nybildning av blodkärl kallas för bakgrundsretinopati. Mikroaneurysm (utvidgningar på kapillärkärlen) är karaktäristiska för bakgrundsretinopati. De är i allmänhet det första tecknet på diabetesretinopati.

Bakgrundsretinopati indelas i olika svårighetsgrader utifrån andra förändringar som förekommer, såsom blödningar. Bakgrundsretinopatin hotar ännu inte synförmågan, men den är ett tecken på att diabetes inverkar på ögonen. Då är det extra viktigt med god diabetesbehandling och uppföljning av ögonens tillstånd.

Makulopati

Makulan (gula fläcken) är näthinnans mittdel, som står för både skarpt seende och färgsyn. Vid makulopati är synen vanligtvis nedsatt på grund av svullnad av näthinnan (makulaödem).

Makulaödem upptäcks vid OCT-undersökning och kan delas in i central, icke-central synhotande och icke-centralt icke-synshotande svullnad. Svullnaden kan försvinna vid uppföljning utan behandling.

Enligt en finsk uppföljningsstudie uppkom makulaödem hos en femtedel av personer med typ 2-diabetes inom 10 år.

Makulopati kan förekomma i alla stadier av retinopati.

Proliferativ retinopati

När näthinneförändringarna framskrider och tilltäppningen av blodkärl leder till nybildning av blodkärl är det fråga om proliferativ retinopati. De nya blodkärlen som har bildats på näthinnan, synnerven eller båda är sköra och kan blöda på näthinnans yta eller in i glaskroppen, som fyller upp ögats bakre del.

Detta är en förändring som hotar synförmågan och den ska behandlas. Om proliferativ retinopati inte behandlas leder den inom fem till tio år till blindhet hos största delen av patienterna.

Alla diabetespatienters ögonbottnar bör undersökas regelbundet

Diabetisk retinopati utvecklas småningom. Eftersom förändringarna under lång tid inte ger några symtom kan diabetespatienten tycka att regelbundna kontroller inte är så viktiga.

Symtomfrihet betyder ändå inte att det inte redan finns ögonbottenförändringar – till och med sådana som borde behandlas.

I en tabell i behandlingsrekommendationen (på finska) beskrivs de screeningar som föreslagits av arbetsgruppen för God medicinsk praxis (grupper som ska screenas, screeningstart och screeningsintervall).

Ögonbottenfotografering

För ögonbottenfotograferingen utvidgas pupillerna med ögondroppar. Pupillerna kan förbli utvidgade i några timmar och ögonen kan då vara ljuskänsliga. För att undvika bländning kan man använda solglasögon. De utvidgade pupillerna kan göra att man ser dimmigt, men synen återgår till det normala inom några timmar.

Själva fotograferingen tar bara några minuter och bortsett från lindrig bländning är den inte obehaglig eller smärtsam.

Andra undersökningar enligt behov

Vid diagnostik av diabetisk retinopati är laboratorieprov inte till någon nytta, utan diagnostiken baserar sig på noggrann klinisk undersökning, fotografering eller båda.

När behandlingen planeras kan det behövas också andra avbildningsundersökningar.

Retinopati och diabetes

Vid typ 1-diabetes är retinopati sällsynt under de första fem åren av sjukdomen, men förändringar är möjliga från puberteten och framåt.

Nästan alla patienter med typ 1-diabetes utvecklar åtminstone mycket lindrig eller lindrig retinopati inom 20 år om de har insjuknat som unga (under 30 års ålder).

Av dem får 15–50 procent proliferativ retinopati efter 15–20 år och 10–20 procent får makulaödem.

Personer med typ 2-diabetes kan å andra sidan ha retinopati redan i det skedet då sjukdomen först diagnostiseras.

Vid typ 2-diabetes är risken att utveckla proliferativ retinopati klart mindre än för personer som insjuknat i typ 1-diabetes vid unga år. För de som inte behöver insulinbehandling är risken mindre än fem procent.

Riskfaktorer som du själv kan påverka

Det bästa sättet att förebygga retinopati och hindra att den framskrider är att sköta sin diabetes så bra som möjligt: blodglukoset bör hållas så nära det normala som möjligt, likaså blodtrycket och blodets fettvärden, bland annat LDL-kolesterolet (det så kallade dåliga kolesterolet) och triglyceriderna.

Njursjukdom, anemi och bukfetma i samband med diabetes är andra riskfaktorer för retinopati. Effekten av rökning på diabetisk retinopati är oklar, men det är en obestridlig riskfaktor för sjukdom i de stora blodkärlen, såsom kranskärls- eller cerebrovaskulär sjukdom.

Graviditet ökar risken för diabetesretinopati, men oftast bara tillfälligt.

Riskfaktorer som du inte själv kan påverka

Ju längre du har haft diabetes, desto större är risken att du också insjuknar i retinopati. Alla diabetespatienter utvecklar dock inte retinopati.

Om du insjuknar i typ 2-diabetes först senare i livet är risken för retinopati mindre.

Att ha en familjemedlem med diabetisk retinopati är förknippat med en ökad risk.

Behandlingen är laser eller injektioner, ibland också operation

Allvarlig synnedsättning orsakad av diabetisk retinopati kan vanligtvis förebyggas med laserbehandling, läkemedelsbehandling (främst anti-VEGF-injektioner) eller operation.

Behandling behövs när patienten har makulaödem som hotar synen, proliferativ retinopati eller svår bakgrundsretinopati, som är ett förstadium till proliferativ retinopati.

Vid laserbehandling bedövas ögat med droppar, men vid behov kompletteras bedövningen med smärtstillande medel via munnen eller ytterligare bedövning. Effekten av laserbehandling börjar omedelbart och försvinner inte, utan effekten kvarstår i decennier.

Vid behov kan behandling med anti-VEGF-injektioner läggas till laserbehandlingen.

Behandling av makulaödem

Injektionsbehandlingar är de primära behandlingarna för makulaödem. Behandling med anti-VEGF-injektion påbörjas när patienten konstateras ha centralt ödem som försämrar synen. Injektionen ges i början med en månads intervall och situationen följs upp.

Om behandlingssvaret är bra fortsätter injektionerna med samma läkemedel, men om det är dåligt byter man till ett annat läkemedel.

Det finns inte ännu tillräcklig evidens för anti-VEGF-behandling under graviditet, så det rekommenderas inte.

Anti-VEGF-behandling kan orsaka förhöjt blodtryck och vissa ögonkomplikationer.

Om makulaödemet är betydande kan också laserbehandling användas.

Ytterligare behandling ges efter cirka 4–6 månader om ödemet inte har försvunnit eller nytt ödem upptäcks.

Ibland behandlas makulaödem med en operation i glaskroppen.

Uppföljning efter behandlingen

Efter behandlingarna behövs noggrann uppföljning. Om en effektiv metod för ögonbottenfotografering finns tillgänglig kan den användas för del av uppföljningen. Om tillståndet är helt stabilt två till tre år efter laserbehandlingen kan intervallet för fotografering vara två år.

Om det förekommer restsvullnad efter makulaödemet bör uppföljningen ske hos en ögonläkare. Om makulaödemet är helt borta är fotografering av ögonbottnarna en lämplig uppföljningsmetod.

Rehabilitering är en väsentlig del av god behandling

Inom rehabilitering av synskadade söker man lösningar på de problem som synnedsättningen ger upphov till i vardagen och på jobbet, eftersom synnedsättning kan vara till skada på många olika områden i livet: självständighet, rörelse, fritid och egenvård. Synnedsättningen har också visat sig minska livskvaliteten och öka riskan för depressiva symtom.

Rehabilitering som ett led i behandlingen inleds genast när vanliga glasögon inte mera räcker till för noggrant närarbete.

För behandlings- och rehabiliteringsplanen behövs ett utlåtande av ögonläkaren eller den behandlande läkaren.

FPA organiserar behovsprövad arbets- och funktionsupprätthållande samt krävande medicinsk rehabilitering för personer under 65 år.

Mer information om ekonomiska förmåner kan du få av ditt eget sjukhus rehabiliteringsrådgivare, FPA eller Näkövammaisten liitto (de synskadades förbund).

Hjälpmedel

Förutsättningen för att få ett hjälpmedel är att en läkare har konstaterat att en sjukdom eller skada gör att hjälpmedlet behövs. För kunden är hjälpmedlen kostnadsfria.

Hjälpmedel gör det möjligt för synskadade att använda telefonen och datorn, samt att läsa böcker och tidningar. Färdtjänster och en personlig assistent kan ge möjlighet till arbete, studier och social delaktighet.

Den offentliga vården ansvarar i första hand för medicinsk rehabilitering.

Synrehabiliteringstjänsterna är huvudsakligen koncentrerade till ögonenheterna på centralsjukhusen.

Uppföljning

Vid typ 2-diabetes framskrider förändringarna långsamt om screeningen visar ett normalt fynd eller mycket små förändringar. Då kan screeningsintervallet vara tre år eller till och med längre, om ingen retinopati har upptäckts och blodsockerkontrollen är god.

Vid typ 1-diabetes och för de som insjuknat i typ 2-diabetes vid under 25 års ålder är screeningsintervallet i början två år, om inga förändringar hittas vid screeningen.

Efter att förändringar har upptäckts beror uppföljningsintervallet på hur allvarlig retinopatin är och på diabeteskontrollen.

För kvinnor med diabetes som planerar graviditet eller är gravida föreslås screening redan när graviditeten planeras eller genast i början av den. Screeningen utförs i enlighet med retinopatins svårighetsgrad och glukoskontrollen. Situationen följs upp med tätare intervall än vanligt ytterligare ett år efter graviditeten, om åtminstone måttliga retinopatiförändringar har konstaterats.

Diabetisk retinopati i ljuset av siffror

Diabetisk retinopati är den viktigaste orsaken till synnedsättning som kan förebyggas hos människor i arbetsför ålder. Hos personer över 65 år orsakar åldersrelaterade förändringar i området för skarp syn och glaukom synnedsättning oftare än diabetisk retinopati.

I Finland har synskada orsakad av diabetisk retinopati minskat avsevärt sedan 1990.

Enligt synskaderegistret är diabetisk retinopati orsaken till synnedsättning hos drygt tre procent av alla synskadade.

Se även webbplatsen för Näkövammaisten liitto Näkövammaisuus Suomessa (synskador i Finland, på finska).

Mera information om ämnet

  • Näkövammaisten liitto är en intresse-, expert- och serviceorganisation för synskadade som erbjuder stöd, information och tjänster.
  • Terveyskirjasto: Diabeteksen silmäsairaus (diabetisk retinopati), på finska
  • Diabetesförbundet: Ögonbottenförändringar – retinopati

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Diabeettinen retinopatia av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, specialistläkaren i oftalmologi, avdelningsöverläkaren, ansvarsläkaren för screening och uppföljning av diabetisk retinopati Paula Summanen från HUS Huvud- och halscentrum och Helsingfors stads diabetesretinopatiscreening (ögonsjukdomar) samt arbetsgruppens sammanställande författare, specialistläkaren i pediatrik och pediatrisk endokrinologi, pensionerade chefredaktören för God medicinsk praxis Jorma Komulainen från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.