God medicinsk praxis-rekommendation på finska Parodontiitti

Allmänt

Parodontit är en infektionssjukdom i munnen som orsakas av bakterier. Den förstör tandköttsvävnaderna kring tanden och käkbenet. Parodontit föregås alltid av tandköttsinflammation, dvs. gingivit. Det är viktigt att en tandköttsinflammation behandlas så att den inte utvecklas till parodontit. Om inflammationen fortsätter och inte behandlas kan tanden börja röra sig och slutligen lossna. Parodontit kan antingen drabba bara en tand, eller i värsta fall skada hela tanduppsättningen. Periimplantit uppstår kring tandimplantat på samma sätt som kring tänder, om omgivande vävnader upprepade gånger inflammeras, dvs. råkar ut för periimplantatmukosit.

Parodontit och periimplantit ska helst behandlas så fort som möjligt för att minska skadeverkningarna.

Hörnstenarna i vården är egenvård – daglig rengöring av tänder och tandmellanrum – samt basvård som utförs av en tandläkare eller hygienist, och därefter en regelbunden underhållsbehandling.

Om en patient med parodontit eller periimplantit röker ingår också avvänjning från tobaks- och nikotinprodukter (se tilläggsmaterialet Tupakka- ja nikotiinituotteista vieroitus suun terveydenhuollossa och den separata patientversionen Tupakka- ja nikotiiniriippuvuuden ehkäisy ja hoito Tobaks- och nikotinberoende – förebyggande och behandling).

Faktorer som ökar risken att insjukna

Risken att få parodontit varierar individuellt.

Dålig munhygien och rökning, samt vissa allmänsjukdomar som diabetes och metabolt syndrom, ökar risken för parodontit. Även vissa läkemedel, ärftlig benägenhet och stress kan öka risken att insjukna i parodontit.

Samma faktorer ökar risken för periimplantit som för parodontit och implantat ska inte sättas in om man inte har behandlat parodontiten.

Oregelbunden underhållsbehandling ökar risken för båda sjukdomarna.

Symptom

Parodontit och periimplantit börjar ofta utan betydande symptom, och därför är det möjligt att man själv inte märker sjukdomen så lätt.

Ett tydligt tecken på tandköttsinflammation (gingivit) är att tandköttet blöder när man borstar tänderna.

Ofta är också tandköttet rött och svullet.

Blödning är också det första tecknet på en inflammation i vävnaden kring implantatet.

Hos rökare är symptomen inte lika tydliga som hos icke-rökare.

Vid längre framskriden parodontit kan tänderna röra sig, det uppstår springor mellan tänderna och man kan få illaluktande andedräkt. Förutom blödning kan det också förekomma varbildning kring tänderna.

Man kan också få en varböld i vävnaderna intill en tand. Den kräver i allmänhet behandling så fort som möjligt.

Undersökningar

Parodontit och periimplantit kan påverkas av många olika faktorer, som också kan inverka på behandlingen. Därför behöver man förhandsuppgifter om patienten: bland annat om andra sjukdomar och läkemedel som används vid behandlingen av dem, om patienten röker, hur egenvården genomförs och information om patientens tidigare tandvård.

Till grundundersökningen av tänderna och munnen hör mätning av tandköttsfickorna, som visar om det finns fördjupade tandköttsfickor, blödande tandkött och tandsten som samlats under tandköttet. Man mäter också fickdjupet kring eventuella implantat.

Hos barn och unga kan undersökningen av tänderna och munnen (parodontologisk undersökning) inkluderas i hälsokontrollerna för vissa åldersklasser (barn under skolåldern, årskurserna 1, 3 och 8).

Om tandläkaren misstänker parodontit görs en röntgenundersökning som ger en bra uppfattning om läget i hela munnen.

Om man konstaterar parodontit vid en grundlig undersökning av munnen och tänderna, fastställer man sjukdomsfasen (begynnande, medelsvår, svår, långt framskriden), omfattningen och patientens riskklass (A–C).

Tillsammans med patienten gör man upp en vårdplan som man senare under behandlingen kan ändra enligt behov.

Uppgifterna registreras i patientdatasystemet (eller motsvarande register) och behandlingen påbörjas så fort som möjligt.

Behandling

Målet med behandlingen är att hejda inflammationen och förhindra att vävnadsskadorna förvärras.

Det är viktigt att patienten förbinder sig till en omsorgsfull egenvård av tänderna och till regelbundna besök för underhållsbehandling.

I behandlingen deltar i allmänhet en tandläkare, en munhygienist och patienten själv. Även en specialisttandläkare är ofta med vid behandlingen av svår eller långt framskriden parodontit och periimplantit.

Behandlingen inleds alltid med icke-kirurgisk behandling. Vid behandlingen avlägsnas bakteriebeläggningarna och sådant som ökar bakteriebelastningen, såsom tandsten, så effektivt som möjligt. Det kan göras under 1–2 dagar eller under flera besök.

Efter rengöringen kan tandköttet bli ömt, och man kan känna ilningar i tänderna under några dagar. Det är ändå viktigt att man rengör tänderna noggrant också då.

Ibland kan man få lite feber eller känna sig lite sjuk, men symtomen kräver i allmänhet ingen behandling.

Som stöd för egenvården kan tandläkaren också, beroende på fallet, rekommendera munvatten som innehåller klorhexidin och som förhindrar att det bildas bakteriebeläggningar på tandytorna.

När tändernas stödjevävnad läks kan tandköttet dra sig tillbaka och det kan förekomma ilningar i de rotytor som blivit blottade. Sura drycker och födoämnen kan förvärra symptomen. Även kring implantaten kan mjukvävnaden dra sig tillbaka så att implantatets yta blir synlig.

Om det behövs får du handledning i rätt borstningsteknik för att förhindra att symptomen förvärras eller så kan du använda produkter avsedda för ilande tandhalsar.

Man följer upp hur inflammationen läkts om ungefär 1 månad. Behandlingens effekt på parodontit och periimplantat bedöms om 2–3 månader.

Utgående från hur inflammationen reagerat på behandlingen bedömer man om patienten behöver fortsatt vård (effektivisering av egenvården, upprepad rengöring eller kirurgisk vård) eller om patienten går över till underhållsbehandling.

När man behandlar långt framskriden parodontit kan det dessutom behövas rehabilitering av bettet om det har varit nödvändigt att ta bort tänder.

Underhållsbehandling

Underhållsbehandlingen är viktig för att man ska få ett bestående resultat. Underhållsbehandlingen görs med 3–12 månaders mellanrum enligt det individuella behovet.

I samband med underhållsbehandlingen mäter man igen tandköttsfickor och implantatfickor, man kontrollerar hur egenvården fungerar, och dessutom rengör man tänderna.

Borsta tänderna morgon och kväll, kom särskilt ihåg tandmellanrummen

Det är viktigt att man får hjälp på mottagningen med att välja redskap för den dagliga rengöringen av tänder, tandmellanrum och tandimplantat, så att de motsvarar ens behov, och att man får handledning i hur de används.

Tandköttsinflammation, parodontit och periimplantatsjukdomar kan både förebyggas och behandlas med god munhygien: tänderna (också proteser och implantat) borstas omsorgsfullt och regelbundet både morgon och kväll.

Eltandborstar har konstaterats vara effektivare vid daglig rengöring av tänderna än en vanliga tandborstar. Också barn kan använda eltandborste.

Förutom borstningen ska du också komma ihåg att rengöra tandmellanrummen varje dag, eftersom parodontiten ofta börjar i de bakre tändernas mellanrum. Också implantatmellanrummen ska rengöras varje dag.

Eftersom rökning avsevärt ökar risken för parodontit och periimplantit, finns det skäl att sluta använda tobaks- och nikotinprodukter.

Prognos

Prognosen för tidigt behandlad parodontit är nästan alltid god, och därför är det viktigt att man får vård i tid.

Om parodontiten är långt framskriden kan man ofta inte få tillbaka de förlorade vävnaderna, utan målet med vården är att hindra att sjukdomen förvärras.

Prognosen påverkas i hög grad av hur patienten själv sköter sin egenvård, och engagemanget i en regelbunden underhållsbehandling. Obehandlad parodontit upprätthåller ett inflammationstillstånd i kroppen, och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

Parodontit i siffror

Parodontit som skadar tändernas stödjevävnad är redan en betydande folksjukdom i Finland: Enligt undersökningen Hälsosamma Finland förekom blödande tandkött hos 91 procent av de vuxna, fördjupade tandköttsfickor hos 74 procent och djupa tandköttsfickor hos 19 procent.

Även barn och unga har tecken på begynnande parodontit.

Förekomsten av parodontit ökar tydligt redan hos personer under 30 år, särskilt bland rökare. Förekomsten av svår parodontit ökar kraftigt mellan 20 och 40 års ålder.

Mer information om ämnet

God medicinsk praxis-tilläggsmaterial:

Diabetesförbundet:

  • Suun terveys

Tandläkarförbundet:

  • Parodontiitti
  • Parodontiitin hoito

Terveyskirjasto:

  • Tandlossningssjukdom (parodontit)

Hälsobyn:

  • Tandlossning eller parodontit vid diabetes

De organisationer som omnämns i patientversionen ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation Parodontiitti av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande Pekka Ylöstalo, professor i parodontologi och geriatrisk odontologi vid Uleåborgs universitet och redaktören för God medicinsk praxis Marja Pöllänen, docent i parodontologi vid Meritalon Hammaslääkärit Oy och Finska Läkarföreningen Duodecim.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.