God medicinsk praxis -rekommendation på finska Glaukooma

Definition och allmän information

Glaukom är en framskridande ögonsjukdom som orsakar typiska skador på synnervspapillen, nervfiberskiktet och synfältet.

Glaukom kallas också ögontryckssjukdom, och tidigare användes beteckningen grön starr.

Det finns olika typer av glaukom; de två vanligaste är öppenvinkelglaukom och trångvinkelglaukom. Denna patientversion behandlar öppenvinkelglaukom.

Hos de flesta patienter framskrider öppenvinkelglaukom långsamt under årens lopp.

Hos vissa patienter kan sjukdomen dock utvecklas snabbt, rentav inom några månader – särskilt om ögontrycket är högt (minst 30 mmHg). Därför är det viktigt att högriskpatienter upptäcks i tid (se avsnittet "Vad innebär hög risk" i patientversionen).

När någon hör att hen har en framskridande synsjukdom är den första tanken förmodligen chock: blir jag blind?

Största delen av de som har glaukom och som står under behandling blir inte blinda. Om sjukdomen leder till synskada tar det enligt uppskattningar i genomsnitt 30–40 år från den första synfältsdefekten till eventuell blindhet hos patienter som får behandling och följer den.

Riskfaktorer

Den viktigaste riskfaktorn för glaukom är förhöjt ögontryck, och risken ökar särskilt när trycket överstiger 30 mmHg.

Hos minst hälften av glaukompatienterna är ögontrycket dock "normalt", det vill säga inom det statistiskt definierade referensintervallet 10–21 mmHg. Läkare talar ofta om "lågtrycksglaukom", eftersom man faktiskt kan ha glaukom och det kan uppstå skador på synnerverna och synfälten även om ögontrycket är så kallat normalt.

Uppföljningsundersökningar och regelbundna besök hos ögonläkaren är nödvändiga också i detta fall.

Risken för glaukom ökar markant med åldern. I Finland var 84 procent av patienterna som fick behandling över 65 år (data från 2019).

Hos äldre är öppenvinkelglaukom den näst vanligaste orsaken till synskada i Finland efter åldersrelaterad makuladegeneration.

Övriga riskfaktorer är exfoliering (flagning av linsen) tillsammans med ökat ögontryck och blödning vid synnervspapillen. Släktbelastning (nära släkting har glaukom som är svår eller som har debuterat i ung ålder) och närsynthet inverkar också.

Se också tabellen i God medicinsk praxis-rekommendationen på finska Glaukooman riskitekijät (riskfaktorer för glaukom) .

Undersökningar

Hur upptäcks glaukom?

Diagnosen glaukom baseras på undersökning av synnervspapillen, nervfiberskiktet, synfältet, kammarvinkeln och ögontrycket.

För att klassificera glaukomet undersöks kammarvinkeln med en lins (goniolins) som sätts på ögat.

Mätning av ögontrycket

Ögontrycket kan mätas av en person som är utbildad för det.

Vid alla metoder för att mäta ögontrycket förekommer variation. Om möjligt är det bäst att alltid göra mätningarna med samma mätmetod.

I praktiken är optikaffärer och deras utbildade personal den vanligaste enheten man vänder sig till. Ögontrycket kan mätas samtidigt som du annars besöker optikern, till exempel i samband med en synundersökning.

Screening

Screening syftar till att hitta en sjukdom i en symtomfri befolkning eller delbefolkning redan i sjukdomens tidiga stadier, eller att upptäcka högre risk att insjukna än genomsnittet, för att kunna förhindra att sjukdomen bryter ut.

Arbetsgruppen för God medicinsk praxis rekommenderar inte oriktad screening för glaukom, eftersom det inte finns tillräcklig evidens för att riksomfattande masscreening är verkningsfull och kostnadseffektiv. Dessutom utgör bristen på lämpliga metoder för allmän befolkningsscreening ett hinder.

Behandling

Effektiv sänkning av ögontrycket och noggrann uppföljning av hur sjukdomen framskrider är det väsentliga vid behandling av glaukom.

Än så länge är den enda behandlingen för glaukom att sänka ögontrycket. Ögontrycket kan sänkas med läkemedelsbehandling, med laserbehandling av kammarvinkeln och med operation. Vid val av behandlingsform bör också eventuella biverkningar av behandlingen och kostnaderna beaktas.

Se också tabellen på finska i God medicinsk praxis-rekommendationen Glaukooman riskitekijät (riskfaktorer för glaukom).

Målet med behandlingen är att förhindra att sjukdomen orsakar synförsämring och eventuell synskada. Målsättningen är en sådan ögontrycksnivå att nya skador inte uppstår. Om skador redan har uppkommit kan de inte botas, men med behandlingen försöker man förhindra att skadorna blir värre. Eftersom glaukom framskrider långsamt kan det ta 3–5 år att hitta en individuell, säker trycknivå.

Ser också tabellen i God medicinsk praxis-rekommendationen Glaukooman hoidon tavoitetaso (målnivå för behandling av glaukom).

Även om behandling med läkemedel och laser samt operation sänker ögontrycket och minskar risken för att skadorna framskrider, saknas information om den direkta effekten av behandlingarna för att förhindra synnedsättning.

Om man beslutar sig för behandling bör ögontrycket under behandlingen sjunka med minst 25 procent från utgångsläget.

Vid uppföljningsbesöken kontrolleras alltid hur bra målnivån har uppnåtts genom att undersöka hur de strukturella förändringarna och synfältsförändringarna har framskridit med bild- och synfältsundersökningar.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandlingen utgörs i allmänhet av droppar som sänker ögontrycket.

För att hindra att sjukdomen framskrider är det viktigt att använda läkemedelsdropparna på rätt sätt, regelbundet och enligt anvisning. Hjälpmedel för att sätta dropparna i ögat finns att få gratis på apoteken, och där kan du också få råd om hur du sätter dropparna på rätt sätt.

Läkemedel mot glaukom kan liksom andra läkemedel ha biverkningar. En del patienter blir tvungna att avsluta läkemedelsbehandlingen på grund av lokala biverkningar, till exempel irriterade, röda eller kliande ögon. Glaukomläkemedel kan ge biverkningar också annanstans i kroppen.

Laserbehandling

Läkemedels- och laserbehandling sänker ögontrycket lika mycket. Den trycksänkande verkan av en laserbehandling har bedömts avta med ungefär åtta procent årligen. Behandlingen kan upprepas vid behov.

Operation

Operation av långt framskridet glaukom är effektivare än läkemedelsbehandling, men är i början förknippad med mera ögonsymtom. Också gråstarr utvecklas snabbare efter operation.

Synfältsdefekterna kan framskrida också efter kirurgisk behandling, trots att ögontrycket har sjunkit.

Uppföljning

Uppföljningsbesöken sker enligt en individuell behandlingsplan som ögonläkaren gör upp.

Behandling och uppföljning fortsätter livet ut.

Vad innebär hög risk? Den insjuknade anses löpa hög risk om

  • glaukomförändringar fortskrider snabbt oberoende av ögontrycket
  • utgångstrycket är högre än 30–35 mmHg och tydliga skador på papill, nervfibrer och synfält kan observeras
  • det finns en stark släktbelastning (flera släktingar har glaukom som uppträdde i unga år eller orsakade synskada)
  • det finns flera andra bakomliggande riskfaktorer.

Patienter med hög risk följs upp med tätare intervall än andra patienter, tills ögontrycket har sjunkit eller sjukdomens framskridande har stoppats.

Se också tabellen i God medicinsk praxis-rekommendationen på finska Suositus suuririskisen glaukoomapotilaan hoidosta ja seurannasta (rekommendation för behandling och uppföljning av glaukompatienter med hög risk)

Se tabellerna i God medicinsk praxis-rekommendationen på finska

  • Tasapainossa olevan glaukoomapotilaan seuranta: Mitä tutkimuksia tulisi tehdä ja kuinka usein? (Uppföljning av glaukompatienter i god behandlingsbalans: Vilka undersökningar bör göras och hur ofta?
  • Tasapainossa olevan glaukooman hoito- ja seuranta¬suunnitelma 2 vuodeksi eteenpäin (Behandlings- och uppföljningsplan för glaukom i god behandlingsbalans för de två följande åren)

Glaukom i ljuset av siffror

I slutet av 2020 använde nästan 101 000 personer glaukomläkemedel med FPA-ersättning i Finland.

Utanför statistiken finns också ett stort antal personer som har riskfaktorer eller som misstänks ha glaukom.

Också i de utvecklade länderna vet endast färre än hälften av de insjuknade att de lider av glaukom.

Mera information om ämnet

Glaukoomayhdistys ry (glaukomföreningen) är den enda glaukompatientorganisationen i Finland. Föreningen arbetar genom att ge information om glaukom (på finska) och om vikten av tidig upptäckt, samt om behandlingar och forskning. Patienterna erbjuds information och stöd genom olika klubb- och stödevenemang och material. Föreningen anordnar föreläsningar och informationsevenemang om glaukom och dess behandling över hela Finland för både medlemmar och allmänheten.

Terveyskirjasto: artikeln Silmänpainetauti (glaukooma) (Ögontryckssjukdom - glaukom) på finska.

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Referensgruppen Ta med patienterna

Referensgruppen Ta med patienterna, som består av patientrepresentanter, har verkat tillsammans med arbetsgruppen för God medicinsk praxis. Den har kommenterat rekommendationen och gett ett utlåtande om den, och har också kommenterat patientversionen.

Se också en artikel (på finska) med ytterligare information Potilasnäkökulmia glaukooman hoitoon Potilasnäkökulmia glaukooman hoitoon (patientsynpunkt på behandlingen av glaukom).

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis Glaukooma av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Innehållet i patientversionen har även kommenterats av medlemmar i referensgruppen som är engagerade i glaukomföreningens verksamhet.

Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen som utarbetat God medicinsk praxis-rekommendationen, specialistläkaren i oftalmologi Sanna Leinonen från Ögoncentrum vid Tammerfors universitetssjukhus och Tammerfors universitet samt chefredaktören för God medicinsk praxis Jorma Komulainen från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.